Under regniga dagar letar sej nått undermedvetet fram och lägger sej som en suddig grå hinna över alla sinnen. Det är det enda man ser. Snurrar runt med den är fortfarande kvar. Det flyter upp till ytan. Det är nästan som att pilla på ett ärr och minnas vad som orsakat det. Det är alldeles för svårt att förstå.
Försöker tvinga bort tankar på regn med en bra bok och lite how i met your mother^^
Just keep on smiling!