Du bor i ett mörkt ruckel med en asymmetrisk insida av trä. Möblerna är sunkiga med nedslitet tyg och träet är gammalt och brunt. Huset knarrar. Du har papper från chokladkakor utspritt överallt. Blå tshirt, barfota, solbrändhud och en chokladkaka i din hand. Du säger att du älskar choklad. Du är plötsligt borta. Jag vet att du väntar på mej. Du känner mej. Går över höga trösklar av trä. Betydelselöst. Upp och ner. Jag saknar förnuft. Irrar bort mej i mörkret bland alla trädekorationer. Finner dej i din säng påväg att öppna ännu en chokladkaka. Lägger mej bredvid, ser ditt ansikte och känner mej (konstigt nog) trygg.

En dröm jag verkligen inte förstår mej på. Varför är känslor så äckligt verkliga i drömmar?
En sak jag i alla fall förstod var att jag längtade efter choklad... Så typiskt.