Mycket vin igår men det var helt klart kul. Det enda tråkiga är att tvingas tillbaka till verkligheten dagen efter.
Jag är för trött för det här. Det sliter i mig. Det är fortfarande kvar i kroppen och drar mig tillbaka, trycker ner mig. Hela livet sliter på en men det får man lära sig att leva med. Inget är perfekt, det finns ingen fulländad lycka.
Kristinehamn är jävligt grått och det tar emot att gå och handla, fast jag vet att jag måste. Det enda som lockar mig det minsta är att de har sin lilla bokrea på Coop. Underbara bokrea. En liten ljuspunkt en dag som denna. Har inget att läsa för tillfället och det känns verkligen inte alls bra. Smått deprimerande faktiskt.

Hur ska jag orka gå upp vid halv sex imorgon och sätta mig på en sunkig buss mot Filipstad? Väl framme kommer jag troligtvis irra bort mig också.
Nej, tänk positivt.