Varför är det som är lättillgängligt så ointressant? Konstigt nog så är det så. Tar vi för givet att vi måste jobba för att få något, för att kunna uppnå någon slags känsla av fullbordande? Är det för att vi vill kunna klappa oss själva på axeln och säga bra gjort, eller lever vi helt enkelt för själva jakten på nya mål? Räcker det med att uppnå något utan att behöva kämpa för det? 

Jag och min snickers får grubbla vidare.

Birdy - Skinny Love